Varje år dör 3 000
människor i Sverige på grund av misstag som har begåtts inom vården, enligt en
tidigare rapport från Socialstyrelsen. Det betyder att åtta patienter dör i
onödan varje dygn – eller en var tredje timme. Sju gånger fler än i
trafiken.
I går kom nya siffror
från Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg som tyder på att situationen kan ha
förvärrats de senaste åren. Av 480 undersökta patienter under två års tid hade
76 drabbats av vårdskador. Det motsvarar 16 procent av de behandlade. När
Socialstyrelsen för fyra år sedan studerade 2 000 slumpvisa journaler från
olika sjukhus låg siffran på 8,6 procent.
–
Siffrorna är helt oacceptabla. Det är ofattbart att det är så tyst om
vårdskadorna, säger Pia Arndorff, vice ordförande i Vårdförbundet.
Nu kräver Vårdförbundet en nollvision på samma sätt som inom trafiken.
–
Där har man satsat stora summor och fått bra resultat. Men när det handlar om
vårdskador är tystnaden total, säger Pia Arndorff.
Det räcker inte med att enskilda fel åtgärdas efter anmälningar, anser hon.
–
Det krävs ett helhetsgrepp. Det går inte att blunda längre.
Efter rutinundersökningen kom Irene aldrig hem
Hösten 2008 togs Irene Suomalainen, 69, in för en enkel
rutinundersökning på Falu lasarett. Hon kom aldrig hem igen.
Av
misstag skadade läkarna Irene Suomalainens tarm. Vid en ny operation skar man
av hennes urinledare.
Efter de misslyckade ingreppen blev Irene Suomalainen allt sämre. Hon drabbades av två slaganfall och en blodpropp.
Hösten 2009 avled hon, bara 70 år gammal.
–
Det är verkligheten bakom alla siffror. Som anhörig står man handfallen och
maktlös. Det önskar jag inte någon, säger dottern Merja Metell Suomalainen.
Efter påstötningar anmälde sjukhuset till sist det som inträffat enligt lex Maria. Kritiken mot behandlingen av Irene Suomalainen blev svidande.
–
Men tystnaden gentemot oss anhöriga var total. Vi var inte ute efter någon
enskild. Men vad hände efter mammas död? Blev det några förbättringar?
I dag skriver Merja Metell Suomalainen på en bok om sina upplevelser av den svenska vårdapparaten.
–
Det mamma och vi anhöriga gick igenom ska inte behöva hända någon.
Hon bär alltid med sig några rader som mamman skrev ner i det som blev hennes sista brev till barnbarnen: ”Ta vara på livet – allt är dig givet.”
